عاقب ستیانوی — شاعر کی تصویر

میں آکھیا اپنے چوہدری نوں — عاقب ستیانوی

شاعر

تعارف شاعری

میں آکھیا اپنے چوہدری نوں

میں آکھیا اپنے چوہدری نوں
سائیں سنیا اے نال دی وستی وچ
سرکاری مکتب کُھلا اے
جِتھے پڑھدن بال غریباں دے
جِتھے مفت کتاباں ڈھیندیاں ہن
کائی فیس پڑھائی دی نئیں لگدی
میں سُنیا اے علم خزانہ اے
ایہہ علم اے چانن اکھیاں دا
سَت پیڑھیاں میریاں ہڈھیاں ہن
سرکار دی تابعداری وچ
اِیہو منگنا اجر غلامی دا
صدیاں دِیاں انھیاں اکھِیاں وچ
میں علم دا سُرمہ پاونا اے
میں اپنا پُتر پڑھاونا اے
اگوں درِڑک کہ چوہدری آہدا اے
کُجھ سوچ سمجھ کہ بولیا کر
تیرا پُتر سکُولے جاسی تاں
ایہنوں ویکھ کہ پِنڈ دیاں لوکاں نوں
رِیس امسی بال پڑھاون دی
جے رسم پڑھائی دی چل پئی تاں
میرے بخت دا سورج ڈھل جاسی
میرے مال دے پٹھے کہیں کرنن
میرے کون نویِسی کُتیاں نوں
مینوں حُقہ کون بھَکھا دیسی
میرے بال شِکار توں، ہٹسِن تاں
لڑ کون مریسی گڈی تے
اوہدے سُن کے بول حقارت دے
چُپ کر کے گھر نوں رلِک پیعُم
رہیا وسدا ساون اکھیاں دا
سَاری رات سوچیندیاں گُزر گئی
میرا پُتر اے نازک پھُلاں توں
نئیں اگ رکھ سکدا ڈپھے تے
نئیں گرم ہویزہ چا سکدا
اِیہا سوچ سوچیندیاں اکھ لگ گئی
ہِک ویکھیا منظر خَاب دے وچ
میرے پُتر دی کنڈ تے بَستہ اے
اوہدے ہتھ چہ ہار اے پُھلاں دا
اُتاں اڈِیاں چا کے گل میرے
او ہار پواونا چاہندا اے
اجے اکھ دا خاب ادُھورا ہا
اِدوں گَھر دا کُنڈا کھِڑک پیا
میں پُچھیا کون ایں کی آہنَائیں
اگوں بولیا مُنشی چوہدری دا
تینوں چوہدری صاحب سَدیندے ہن
میں آکھیا آکھِیں چوہدری نوں
مینوں نافَرمانی معاف کرے
میرے پَیریں لج دِیاں بیڑیِاں ہن
میرے عاقب ہتھ مفلُوج تاں نئیں
میں اج لا دھِڈ چوں ڈھو لئی اے
میں کہیں دی نوکری نئیں کرنی
سِر دیساں ہیٹھ تگاڑی دے
ہاں دیساں چِیر پہاڑاں دا
رُخ دیساں مور سمندراں دا
ونج آکھیں اپنے چوہدری نوں
سِکھے اٹکل آپ بھکھاون دی
یا حُقہ پیونا چھڈ دیوے
صدیاں دِیاں انھیاں الھِیاں وچ
میں علم دا سُرمہ پاونا اے
میں اج لا دھِڈ چوں ڈھو لئی اے
میں اپنا پُتر پڑھاونا اے

Maiñ aakhiya apnay chohdari noñ

Maiñ aakhiya apnay chohdari noñ
Saaiiñ suniya ae naal di vasti vich
Sarkari maktab khula ae
Jithay paṛhdan baal ghareebaaṇ de
Jithay muft kitaabaaṇ ḍheendiyaaṇ han
Kai fees paṛhaai di nahiñ lagdi
Maiñ suniya ae ilm khazana ae
Eh ilm ae chaanan akhiyaaṇ da
Sat peeṛhiyaaṇ meriyaaṇ haḍḍiyaaṇ han
Sarkar di ta'abedari vich
Eiho mangna ajr ghulami da
Sadiyaaṇ diyaaṇ anhian akhiyaaṇ vich
Maiñ ilm da surma paavna ae
Maiñ apna putr paṛhavna ae
Agoñ dariṛk ke chohdari aahda ae
Kujh soch samajh ke boliya kar
Tera putr skoole jaasi taaṇ
Aihnuñ vekh ke piṇḍ diyaaṇ lokaañ noñ
Rees amsi baal paṛhavan di
Je rasm paṛhaai di chal payi taaṇ
Meray bakht da sooraj ḍhal jaasi
Meray maal de paṭṭhay kahīñ karran
Meray kon navīsi kuttiyaaṇ noñ
Mainuñ huqqah kon bhakha desi
Meray baal shikaar toñ, haṭsan taaṇ
Laṛ kon marisi gaḍḍi te
Ohday sun ke bol haqaarat de
Chup kar ke ghar noñ rilik piya'um
Rahiya vasda saavan akhiyaaṇ da
Sat raat sochendiyaaṇ guzar gayi
Mera putr ae naazuk phullaaṇ toñ
Naiñ agg rakh sakda ḍabbhay te
Naiñ garam hoeezah cha sakda
Eiha soch sochendiyaaṇ akh lag gayi
Hik vekhiya manzar khaab de vich
Meray putr di kanḍ te basta ae
Ohde hath che haar ae phullaaṇ da
Uttaañ aṛiyaaṇ cha ke gal meray
O haar pavaavna chaahnda ae
Ajay akh da khaab adhoora ha
Idoñ ghar da kuṇḍa khiṛak piya
Maiñ puchhiya kon aiñ ki aahnaaiñ
Agoñ boliya munshi chohdari da
Tainuñ chohdari saahib sadeñday han
Maiñ aakhiya akhīñ chohdari noñ
Mainuñ naafarmani mu'aaf kare
Meray pairīñ laj diyaaṇ beṛiyaaṇ han
Meray Aaqib hath maflooj taaṇ nahiñ
Maiñ aj la dhiṛ choñ ḍho layee ae
Maiñ kahīñ di naukri nahiñ karni
Sir deesaaṇ heṭh tagaaṛi de
Haañ deesaaṇ cheer pahaaṛaaṇ da
Rukh deesaaṇ mor samundraaṇ da
Vanj aakheeñ apnay chohdari noñ
Sikhe aṭkal aap bhakhavan di
Ya huqqah peeve chhaḍ devay
Sadiyaaṇ diyaaṇ anhian alhiyaaṇ vich
Maiñ ilm da surma paavna ae
Maiñ aj la dhiṛ choñ ḍho layee ae
Maiñ apna putr paṛhavna ae